Stackars
Min älskade man!!! Har aldrig sett honom så svag. Vill aldrig mer att han ska sövas!!! Operationen gick bra och allt. Dom satt tydligen riktigt långt in, var väldigt stora, och det tog typ längsta tiden dom beräknat. Men nu är dom ute, nu väntar bara en veckas vila för honom. Sjuksköterskorna var så snälla! Så kom narkos kärringen! Blev så arg på henne! Skulle bara fråga om man fick sitta bredvid sin man på uppvaket, så blir hon så tjurig och suckar och stonkar... Jävla bitter tant, säkert nyskild eller nått. Men hon gick ju hem sen så Anton frågade en annan när han vaknat om jag fick komma in :) där låg min kärlek och såg inte mycket ut för världen. Jag höll mig men började nästan gråta lite, det såg så hemskt ut med alla sladdar, blodsprängda ögon, super blodig mun och en väldigt konstig, nyvaken narkosbehandlad Anton.. Inte som vanligt helt enkelt. Men efter tre timmar fick vi åka hem, mycket senare än planerat. Nu mår han okej. Jag ska upp imorrn kvart över 5, barnen ska gå lucia på mitt dagis halv 7 och har ju ingen privat chaufför denna veckan så måste passa busstiden! Hörs imorrn, krya på er!
