Vågar inte hoppas
Den här medicinen jag hämtat kanske hjälper lite ändå. Hostar fortfarande väldigt mycket men, vet inte, har ändå lite mer glöd liksom. Efter vårdcentralen besöket igår, och det där fruktansvärt obehagliga näsprovet (snarare upp-o-peta-i-hjärnan-provet) så tackade jag nej till hostmedicinen för dom sa att man blev trött och yr av den. Här sitter jag idag och har redan tagit en för stor dos, inte är jag varken trött eller yr. Jag ligger runt 37 hela tiden, det är ju inte feber men.. Jag liksom gillar det ändå inte. Det ska vara 36,5 typ. Jaja, hoppas på bättre tider imorrn. En sak som sjukan fört gott med sig är att jag läst boken jag fick av min syster i julklapp. "en dag". Riktigt riktigt bra bok!! Väldigt bra!! Rekommenderas varmt faktiskt. Kan på något konstigt sätt inte beskriva den, den är så lång 430 sidor, och utspelar sig över 20 års tid. Det är nog därför den är svårbeskriven. Det händer så mycket, fast det är det som är bra tycker jag faktiskt. Så i två dagar har jag varit mer eller mindre okontaktbar mellan mina host attacker och beställningar av vatten/te. Äntligen börjar det kännas lite bättre. Fast inte tillräckligt. Kan inte jobba på fredag sa läkaren, helst inte i alla fall. Har försökt intala mig själv att det faktiskt är det bästa. Sen kan jag inte gå på älskade Ellas 5 års kalas. Bara ha tråkigt. Dock tipsade världens bästa Mela om ett jobb jag ska söka när jag kommer till trakten, skit bra!!! Nästa vecka, då kommer jag i alla fall vara på banan igen! Även om läkaren sa att jag förmodligen kommer hosta i 6 veckor, men det skiter jag i! :) fan hörrni, nu känner jag att jag kom igång lite, im gonna make it!
På bilden sitter jag och dricker den fantastiska smörjan nypressad citron och honung. M-m!
