Hjärta

Att jag har Anton. Det är det bästa son finns. Jag kan inte leva utan honom. Kan inte tänka klart utan honom. Ingenting. Han gör mig så lugn. Har varit stissig och orolig. Och inte på banan egentligen. Vart så trött och funderat på tok för mycket! Men nu har vi pratat om massa olika saker som kanske inte hade med något att göra direkt men.. Det var skönt hur som helst. Känns bättre i alla fall. Tror jag är så orolig eftersom allt är så verkligt nu. Vad vi ska göra med livet och sånt där. Är förmodligen bara nojig. Så försöker jag tänka att 'herregud jag är 20 år!'. Men det är svårt. Det är svårt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0